Det har inte gått så lång tid sedan jag och vattenklosetten hade våra “close encounters” eller närstrider kanske jag ska säga, dagarn igenom. Och då menar jag verkligen dagarna igenom. Från tidiga morgonen till sena kvällen.
När jag låg och sov kunde jag till och med vakna av att jag låg och “hulkade”. Not nice. Maten jag stoppade i mig gjorde en omvänd loop. Den åkte ner, snurrade runt ett varv sen kom den upp igen.
Allt doftade konstigt och jätteilla. Jag låg mest och kved i sängen efter jobbet för att jag mådde så dåligt.
Somnade vid åttasnåret varje kväll.
Har aldrig i hela mitt liv känt en sådan enorm trötthet. Det gick inte att hålla ögonen öppna hur jag än försökte. Peter kan inte ha haft det särskilt roligt den här tiden. Tack, du är mitt allt! Förlåt för att jag väcker dig om nätterna och säger att du luktar lök… “Lökis” 
Men nu kan jag säga att det är helt andra tider. Jag mår så jädrans bra och njuter verkligen av allt! En och annan “närkamp” är det fortfarande, men de få gångerna känns som inga gånger. När allt kommer omkring är det ju värt det, tuuusen gånger om. Sicket mirakel. Jag kan fortfarande inte fatta att det är sant.
Det var roligt att du inte mår så dåligt längre.
Många kramar från Uppsala
Lena: Ja, det är så härligt! Snart är det Mallisdags! Vi längtar MASSOR! Stor kram och hälsa