Nähe, nu tar jag mitt pick och pack och drar…

Jag flyttar ”hem”.
Ni hittar mig här: http://annlouise.blogg.se/ 

Så uppdatera bokmärken och sånna däringa bloggkollsgrejs 🙂
Om ni vill alltså, jag tvingar ingen 😛

En kittlande känsla i magen?

Det är ungefär det man ska känna nu enligt böckerna. Hum? I natt har jag snarare upplevt något som har känts som tarmdragningar, buff med magsäck och slutligen…

– Ja, nu ska jag se hur mycket plats jag kan göra här inne! Jag sparkar bort urinblåsan och använder levern som huvudkudde, typ…

Fyra man

Det var vad som behövdes hos veterinären igår. Tre som höll i och en som tvättade och grejade. 

10 kg väger hon.
10 kg!!!
Det går liksom inte ihop…

Men bra gick det!

Det här är helt sjukt

Jag ställer mig på vågen var och varannan dag och varje gång blir jag så där bubbligt glad.

Tyngre och tyngre, det är vad jag blir.  Visst är det fantastiskt!?

Undrar om jag kommer tycka att det är lika fantastiskt om en si så där 10-15 veckor när jag ser ut som en valross och inte kan se mina egna tår längre?

Antagligen inte…

Det här med att sortera nytvättade strumpor, rensa källarförrådet och städa…

Finns det något tråkigare, så säg?

Note to self: Nu beställer du faen en tid hon frisören. Den där utväxten är inte att leka med…

Yippi Yay Yey

Vilken underbar natt. Jag har sovit så gott! Det är ingen som har trillat ur sängen och jag har inte hittat en enda hund som har suttit fast med tratten rakt in i väggen. Det är tydligen väldigt svårt att backa med en sån däringa mockapär på huvudet.

Speciellt nattetid.

Hög som ett hus!

Om någon har hört skrik med starka inslag av dödsångest från Gasverksgatan i Kalmar så var det bara vi. 

Kvällen har spenderats på Djursjukhuset med ett stycke hysteriskt skrikande hund, en storgråtande matte i en korridor och en leende lugn husse som den gråtande matten hittade vi den hysteriska hunden. Det ska tilläggas att vi tydligen har världen känsligaste och envisaste hund…

Vi kommer i alla fall in och konstaterar ganska snabbt att det inte går att göra något utan lugnande. Så Esther får en spruta för att man ska kunna göra rent operationssåret och ta en ordentlig titt i hennes öron (hon har fått öroninflammation pga tratten). Efter mycket om och men blir fröken lite dåsig. De börjar göra rent med lite bomull. Esther börjar skrika, matte börjar gråta. De går inte att hålla fast henne och jag klarar inte av att se henne skrika så jag går ut i korridoren. De pumpar in något direkt i bloden via en kanyl så att hon ska somna. Efter det borde hon vara helt borta men nejda, inte Esther inte… 

Och jag lovar att de skriken som sen ekade mellan väggarna på Djursjukhuset fick alla i hela väntrummet att titta upp förskräckt. Jag börjar gråta ännu mer ute i korridoren och tror att de tar död på henne eller att det upptått hemska komplikationer. Det ena hemska skriket avlöser det andra och det känns som det aldrig ska ta slut. 

Men det gör det, för efter ett litet tag (kändes som hundra år) kommer en glad veterinär ut. Jag går in, rädd och med gråten i halsen. Där står en jätteglad Peter med en Esther som är hög som ett hus. Tydligen har Esther skrikit åt ingenting typ. Hon har skrikit även fast de inte rört henne. Tydligen har vi en väldigt känslig liten dam.

Den mängd droger som cirkulerar i Esthers kropp just nu skulle nog räcka till en hel tomtearmé. Hon däckade/somnade först efter de gav henne återuppväckningsprutan! Hum?

På onsdag ska vi dit igen, då ska dränaget bort. Behöver jag säga att jag är helt slut och lite smånervös redan nu?

En del dom petar näsan…

…och andra dom pratar i sin telefon. Om Peter är med sjunger vi truttilutter båda två, tillsammans.

Jag?
Jag tar i enda från tårna för jag tror att ingen ser. 

Vilket är helt fel! Haha. 

Det är ganska kul att kolla vad folk gör i mötande bilar. Man vet aldrig vad man får se…

Vi hade i alla fall tur med vädret

Konsten att skämma ut sig för hela kvarteret

Det som har tagit år och många revirmarkeringar att bygga upp är nu raserat. Ja, Esther verkar tycka det i alla fall…
 

Skrutt-i-bang-bangen skäms så till den mildaste grad i den där tratten/kragen. Hon vill inte gå med den på, utan sätter sig skamset och tittar på oss med bedjande ögon och gnyr. När det kommer andra hundar kryper hon ihop och låtsas vara osynlig.

Annars verkar hon må riktigt ok trots att det märks att det gör ont. Hon äter och dricker precis som hon ska.  Så skönt!

Nähe, bäst att sätta fart här. De är massor som händer idag och så har jag en hel del att fixa. Tur att vi är två!

Äntligen hemma igen

Vilken dag! 
Det var en omtumlad Esther med tratt som vi hämtade hem, sydd och med dränage. Det var tydligen ovanligt att det gick så här långt och blev så pass inflammerat. Stackarn. 

Det hade det spridit sig till båda sidorna och den ena vargrejen var stor som en golfboll. Hua! Det måste ha gjort ordentligt ont. Jag menar, hon har ju inte så stor bakdel…

Nu är det vila och medicin som gäller den närmsta tiden. Hon verkar i alla fall må rätt bra för hon tigger redan. 

Operation

Fy! Jag vill bara gråta. 

Esther kommer att opereras under dagen så vi fick lämna kvar henne där ensam. Ni skulle sett hennes blick! Hon ville verkligen inte stanna kvar där utan oss. Det känns som mitt hjärta har brustit och gått i tusen bitar.  

Svullnaden där bak har gått sönder nu på morgon. Det var ett ganska stort hål rakt in och ut kom det en massa var. Usch! Det var en analsäck som spruckit. Inte konstigt att hon har och har haft jätteont.

Ingen tvekan om att det är fredagen den 13:e idag. Nu vill jag bara att timmarna ska gå så att de ringer och säger att allt är ok. 

Inte bra

Vi ska ringa Djursjukhuset så fort de öppnar. Esther mår inte så bra. Jag gissar på någon slags inflammation i de bakre regionerna.

Tick… tack… tick… tack…
Om tiden bara kunde gå lite fortare.

Update: Fick tid redan 9.15. Gu så skönt!

Esther mår inte så bra idag

Hon är riktigt hängig, jättedålig i magen och vill inte äta. Har fått i henne lite naturell yoghurt i alla fall och hon dricker som hon ska. Det är ju alltid något. 

Nu ligger hon nerbäddad här på golvet bredvid mig och sover. Jag hoppas att hon snart känner sig bättre annars får jag ringa.  

Stackars älskade lilla Skrutt-i-bang-bangen.  Fy vad man känner sig maktlös. Önskar att jag bara kunde blåsa bort det onda.

 

Grejt! Its happening imorgon at klockan 18.45

Klick Klick!!! 
Jag hoppas det blir really exciting! 

Nyss lunchat med Esther igen… (som jag gör varje dag)

Idag satt det en liten surpuppa innanför dörren när jag kom hem. Lilla fröken hade redan i förväg bestämt sig för att hon absolut inte ville gå någonstans ute och maten den dög visst inte heller…

Ska se om jag kan muntra upp henne med en liten grisknorr. Det brukar göra susen. 🙂

Aaaah [en suck av välbehag]

Sovit lite bättre. Det blev inte så många timmar med när jag väl somnade, då sov jag riktit bra. Känner mig så stressad inombords, det är väl därför som jag inte kan slappna av riktigt. 

Det är jobbet som spökar. Det har varit så mycket där under så lång tid och det känns som jag aldrig får något andrum. Dessutom är det allt annat än trevliga saker man blir bombarderad med varje dag. Det börjar väl ta ut sin rätt nu…

Snart halvvägs

Hej A-L,

Nu är du 19 veckor gången (eller gravid i 20:e veckan, om du föredrar att räkna så). Grattis! Du är snart halvvägs igenom din graviditet. Bli inte förvånad om du blir tröttare nu. Du kommer att växa snabbare under kommande veckor och det kan vara bra att sakta ned på tempot. Det kan också börja bli dags att ta dig en titt på bra midjeresårer — eller varför inte sådana man kan utöka sina vanliga byxor med? Om du kan och vill kan det vara skönt att ta en tupplur framåt eftermiddagen. Nu har du säkert känt din bebis röra på sig. Ibland kan det hända så mycket därinne att det är svårt att sova. Din bebis kommer att vara mycket aktiv de kommande tio veckorna, tills det börjar bli för trångt i livmodern.

Ha det så bra tills nästa gång!
Från oss alla på BabyCenter Sverige

Det är så kul att få nya brev varje vecka! 🙂 Blir så himla glad. Den senaste veckan har det växt så det har knakat och brakat både här och där. Och jag menar det bokstavligen.

Brakat har det gjort i en del kläder som numera sitter alldeles för hårt och knakat har det gjort i ljumsktrakten när jag rört mig för hastigt. Så allt är precis som det ska vara med andra ord. Jag mår jättebra!

Efter ytterligare en natt av dålig sömn ser det ut så här…

Riktigt illa. Hur tror ni det kommer se ut på fredag om det fortsätter? Vågar man visa sig då?

Världens bästa Peter har varit ledig idag

Då tokstädar han hela lägenheten.  Plockar fram lunch lagom tills jag kommer hem och lagar en jättegod kyckling och broccolipaj som han serverar tillsammans med en sallad i skuggan på innergården efter jobbet. Vad har jag gjort för att förtjäna det här?

Varför jag har varit vaken sen fyra?

Det undrar verkligen jag också.

Har legat och tänkt på spjälsängar, barnvagnar, urammade långa hängbröst, miraklet i magen, moderskapsintyg och hur det kommer att kännas att pressa ut en fotboll plus en massa annat smått och gott.

Klockan är strax sju och för mig känns det som det är är lunchdags. Har en känsla av att det kommer bli en väääldigt lång dag…

Blubb Blubb

Nu ska jag ta och slänga mig i ett bad, kleta in en inpackning i håret och bara ligga och stirra i taket. 

Om det vore möjligt så skulle jag plocka ut min hjärna, lägga ner den i en byrålåda och inte ta upp den förrens imorgon bitti igen. Känner mig sjukt seg i huvudet efter all sol och värme…   

Mysteriet är löst

Här är svaret på varför sängen har känts som ett sandpapper de senaste dagarna. Halva stranden har ju såklart följt med någon hem varje dag…

Bråk & skrik

Usch vilken natt. Det var bråk i lägenheten under. Vet inte om det var grannen som bor där som hade stora psykbrytet från helvetet eller om det var några fyllekajjor på besök som hade det.

Riktigt otäckt lät det i alla fall, typ som något hämtat ur Exorcisten. Boh!

Nu blir det stranden ett tag och sen ska jag jobba i eftermiddag.

Solsegt

Det bidde inget jobb, det blev några timmar tillsammans med Karin på stranden istället. Vi soldyrkade enda fram tills vår jätteroliga (not) tvättid började. Och vet ni?

Jag har badat! (läs doppat mig, ner/upp fort som faen)

Sen soldyrkade jag lite till på innergården. Nu sitter Peter och jag här med röda näsor och orkar mest ingenting… Det är fasligt skönt med sådana här dagar! 🙂